Med utgångspunkt i museiskapanden och svenskt museiväsende vid mitten av 1900-talet undersöks i detta projekt konstsamlingar, konstens betydelse och sociala funktion. Övergripande handlar det om att ge en överblick över tankarna bakom ett antal museigrundanden och ett urval museer undersöks närmare särskilt avseende deras fundament: samlingarna. Varur är samlingarna sprungna och hur hanteras och förvaltas de idag? Samlingarnas sociala funktion är en viktig aspekt. År 1958 öppnade Moderna Museet i Stockholm. Tio år tidigare, i slutet av juni 1948, invigdes Prins Eugens Waldemarsudde, ett museum som per definition blev Sveriges första museum för modern och samtida svensk konst. Dessa museer är exempel på två olika typer av museigrundanden och dessutom endast två exempel på nya svenska (konst)museer kring 1900-talets mitt. Vad gäller donatorsmuseerna och länsmuseerna är de drivande krafterna bakom respektive museums tillkomst intressanta och givande att undersöka. Hur blev dessa samlingar museala, och vad är en museal samling? Det framstår tydligt att de regionala museer som idag aktivt arbetar med konst håller sig mer relevanta och attraktiva än de som mer fokuserar allmän kulturhistoria. De konstnärshem som musealiserades kring 1900-talets mitt har valt olika överlevnadsstrategier. Är den ursprungliga huvudpersonen för dessa museer idag en belastning eller en värdefull utgångspunkt för museiverksamheten? Är konstnärshem ett obsolet fenomen?