Projektet utgör en uppdatering och fortsättning på ett tidigare doktorandprojekt. Fokus ligger på att utforska hur svensk lagstiftning för fredstida kriser och krig ger Sverige förutsättningar att hantera cyberangrepp som riktas mot samhällsviktig verksamhet och infrastruktur. Projektet hanterar gränslinjen mellan fred och krig och regelverken för höjd beredskap med tillhörande fullmaktslagar. Cyberangrepp kan juridiskt definieras som både olika typer av brott, som terrorism eller som våldshandlingar mellan stater. Det saknas idag internationella konventioner som specifikt reglerar staters användning av cyberspace och cyberoperationer. Samtidigt är cyberangrepp ett effektivt medel för stater som vill påverka andra stater utan att använda konventionellt militärt våld. Cyberangrepp kan genom att dölja angriparens identitet och genom att inte leda till direkt fysisk skada och/eller dödsfall på människor skapa stora problem för myndigheter som ska hantera dem, särskilt i ansvarsfördelningen mellan polisiära och militära myndigheter. Problem uppstår på grund av att lagarna som ska tillämpas söker tydliga omslagspunkter mellan brott, spionage och krigshandlingar baserat på om angriparen är en individ, ett kriminellt nätverk eller identifierbar som en stat och där skadorna ska vara fysiska på människor och infrastruktur. När stater agerar med våld- och tvång i fredstid mot en annan stat, vad har Sverige för laglig rätt att försvara oss och på vilket sätt, med vilka medel?