Den svenska militära beredskapen 1939–1945 krävde åtskilliga dödsoffer bland de inkallade. Våren 1945 uppgav media att 782 svenska soldater omkommit men statistik från Statistiska centralbyrån visar samtidigt på 1 836 omkomna under samma period. Denna siffra innefattar dock inte alla kategorier inom krigsmakten och över 2 000 omkomna är inte orimlig. Svåra olyckor som Armasjärvi 1940, Hårsfjärdskatastrofen 1941, Ulven 1943 och Hansa 1944 är väl omskrivna och ihågkomna, men den stora majoriteten av omkomna soldater är föga omskrivna och idag bortglömda. Flera av dessa omkom i drunknings- och trafikolyckor. Andra omkom mer dramatiskt i flyghaverier, vådaskott och sprängolyckor. Ett inte ringa antal omkom i självmord och ett mycket stort antal dödsfall berodde på sjukdom som tuberkulos och lunginflammation. Några stupade för främmande makts handling. Jag har efter flera års arkivstudier skrivit ett manus som behandlar dessa dödsfall, hur de utreddes, hur erfarenheter togs till vara för att undvika upprepningar, hur anhöriga behandlades och ersattes samt om hur minnet av dessa omkomna har bevarats. Pandemin 2020 satte emellertid stopp för mina studier och jag kommer att behöva tillbringa ytterligare tid i arkiven för att komplettera med uppgifter från utredningar, krigsrätter och inte minst samtida press. Tanken är att 2022 publicera en bok som såväl uppmärksammar dessa bortglömda offer och kan fungera som arkivguide för deras efterlevande såväl som till vidare forskning.