Över Gränsen” manifesterar betydelsen av svensk mark för norskt irreguljärt militärt motstånd mot Nazi-Tysklands ockupation under andra världskrigets senare hälft. Europas längsta landgräns (160 mil), som både delar och förenar Skandinaviska halvön, hindrar inte väpnade norrmän att i ökad omfattning överskrida gränserna för svensk ”gästfrihet”. Agenter, commandosoldater och sabotörer utnyttjar svenska gränsbygder för kurirstigar, uppmarschområden, försörjningsleder och t.o.m. baser och vapendepåer. Förföljda och dödshotade motståndsmän – och kvinnor – undkommer Gestapo genom att fly till Sverige. Allehanda människor i gränsbygderna, alltifrån enskilda civila svenskar till landsfiskaler, soldater och tullmän, ställer upp för ”broderfolket”. På svensk sida blir myndigheternas informella respons att under de sista krigsåren tänja på gränserna för den officiella neutralitetspolitiken och även i vissa fall överge denna till förmån för norrmännen. I andra världskrigets slutskede överväger USA:s general Eisenhower t.o.m. en allierad inmarsch i Norge – över gränsen från Väst-Sverige – om den tyska krigsmakten vägrar kapitulera. Men sedan Hitler begått självmord i bunkern i Berlin blir upplösningen fredlig – ett mirakel. Höga tyska officerare inser att motstånd är hopplöst, trots numerärt överlägsna ockupationstrupper i Norge. Boken bygger på berättelser om ett dussintal personligheter, svenskar och norrmän, britter och tyskar, som alla upplevt ”Gränsen”.