Användningen av engelska som undervisningsspråk i högre utbildning, vanligen benämnt ’EMI’ efter engelskans ’English Medium Instruction’, används i allt större utsträckning världen över. I Sverige genomförs t ex 64% av all utbildning på mastersnivå idag på engelska. Den samlade kunskapen om konsekvenserna av EMI är bristfällig, och särskilt lite är känt om effekterna som EMI har på lärande av ämnesinnehållet. EMI innebär i normalfallet att varken lärare eller studenter har engelska som förstaspråk, d v s såväl undervisning som lärande sker på ett främmande språk. Följaktligen är lärares färdigheter i engelska synnerligen viktiga – en nyckelfaktor för fungerande utbildning är att studenterna förstår undervisningens innehåll. Det övergripande syftet med det här projektet är att på sikt bidra till kvalitetssäkringen av EMI genom att undersöka förhållandet mellan lärares färdigheter i engelska och undervisningens kvalitet. Följande två frågor är ledstjärnor för arbetet: (i) Vilken engelsk språkfärdighet har lärare som undervisar i EMI-sammanhang? (ii) Finns det en koppling mellan lärares språkfärdighet och deras attityd till lärande och kvaliteten på lärande? Data samlas in i form av språktester, lärarnas beskrivning (egenbedömning) av undervisning och intervjuer med lärarna. Studien innebär ett första steg mot ökad förståelse om vilka förväntningar universitet/högskolor rimligen kan ha på EMI-lärares engelska, och om språkfärdighet är kopplat till kvaliteten på lärande.