I mer än arton år följde det kungliga kansliet kung Karl och hans stab överallt de färdades. Fältkansliet ansvarade under det Stora Nordiska Kriget inte bara för arkiven och för kontakterna med utländska sändebud och främmande makter, utan det tilldelades en mängd särskilda uppdrag. Det fungerade som ett utrikesdepartement ute i fält med utökade befogenheter. Detta blev ännu mer tydligt efter slaget vid Poltava, då man vistades i Osmanska riket. I Bender, dit svenskarna med sina allierade hade retirerat, upprättades nya internationella fördrag. Där skrevs kosackernas kända Benderkonstitution vilken stadfästes av Karl XII i en kungaförsäkran. I den lovade kungen och hetmanen Philip Orlik att kämpa för en ”independent stat” och det ”ukrainska folkets friheter och rättigheter”. Förutom de väldiga förlusterna i form av mänskligt lidande som kriget medförde, förstördes mängder av materiella tillgångar samt oräkneliga högar med oersättlig dokumentation och korrespondens. Efter ankomsten i Bender år 1709 var diplomater, fältkanslister och bokhållare tvungna att upprätta nya fältarkiv. Genom nyligen slutförda arkeologiska analyser av de jordpartiklar som sitter kvar på fältkansliets dokument och resultaten av noggranna studier av primärkällor kan vi nu återskapa historien av vårt gemensamma kulturarv. Studierna bidrar till att öka förståelsen av den tidigmoderna statsbildningen i både Sverige och Ukraina. Bidrag sökes för att författa två artiklar om studiernas omfattande resultat.