Under lång tid tolkades Paulus brev i Nya testamentet som att titeln ’Kristus’ inte längre hade någon egentlig betydelse. Många forskare menade att Paulus använde ’Jesus Kristus’ som ett slags egennamn – utan att syfta på det judiska hoppet om en Messias. Det messianska arvet ansågs helt enkelt inte längre vara aktuellt. Under de senaste 20 åren har dock ett nytt perspektiv vuxit fram. I detta ses Paulus inte som en som övergett sin judiska identitet, utan som en trogen jude som tolkar Jesu liv och död inom ramen för sin tro. Det är ett synsätt som både uppmärksammar tidigare antijudiska tolkningar och försöker förstå Paulus utifrån hans egen religiösa kontext. Mitt projekt bygger vidare på detta nyare perspektiv. Jag fokuserar på frågan: Om Jesus var den judiske Messias – vad innebär det då för det judiska folket? Svaret söker jag i Romarbrevet, Paulus mest genomarbetade text. Just här diskuterar han det judiska folkets roll på ett sätt som inte förekommer lika tydligt i andra brev. Jag undersöker vad Paulus tänker att Messias har åstadkommit för det judiska folket och hur det påverkar dem.