Sverige är en parlamentarisk demokrati. I den svenska rättsordningen är det riksdagen som är den främsta normgivaren, och det är riksdagen som kontrollerar själva normgivningsmakten. Men normer som har betydelse för Sverige finns inte bara i den interna rättsordningen. Sverige har ingått en stor mängd internationella överenskommelser – traktater – som det finns en folkrättslig förpliktelse att följa. Vissa traktater ska godkännas av riksdagen, men traktatmakten vilar hos regeringen. En betydande del av traktatmakten har dessutom överlåtits till EU. Och i EU-sammanhang är det vanligen regeringen som företräder Sverige. När Sverige ingår i allt fler internationella samarbeten finns alltså risk att det sker en betydande maktförskjutning, från riksdagen, till regeringen och EU. Detta är ett demokratiskt problem, som är viktigt att studera och förstå. Syftet med det här projektet är att öka kunskapen om förhållandet mellan riksdagen och traktatmakten. Projektet ska studera hur riksdagens lagstiftningsmakt påverkas när traktatmakten utövas, och hur mekanismer för riksdagens kontroll och inflytande över traktatmakten är konstruerade.