Huvuddelen av den finansiella effektivitets- och konkurrensforskningen brukar konkludera att det föreligger en relativt sund prisbildningsprocess på de flesta av våra inhemska finansiella marknader, medan denna uppfattning definitivt inte står oemotsagd i affärspressen och i media i allmänhet. Där hävdas det ofta att oligopolstrukturerna från de dominerande marknadsaktörer (ofta i egenskap av storbankerna) medför konkurrensbegränsningar på marknaden. Trots en, enligt SKI, lägre kundnöjdhet hos storbankerna jämfört med andra banker byter endast ca 3% av konsumenterna bank per år. Även om storbanksdominansen sjunkit något medför konsumenternas passiva kundrörlighet att de stora marknadsaktörernas incitament för stark priskonkurrens är relativt låg. I projektet undersöks därför förutsättningslöst huruvida det föreligger en större benägenhet för banker att (både nivåmässigt och tidsmässigt) höja kundernas bolåneräntor efter upplåningskostnadshöjningar, jämfört med benägenheten att sänka bolåneräntor efter motsvarande upplåningskostnadssänkningar. Genom ett unikt datamaterial mäter vi bankernas marginella upplåningskostnader, medan riskpremiet däremot är svårmätbart. Riskpremieförändringar kan rättfärdiga att bolånen står stilla trots reporänte- eller interbankräntesänkningar, men vår nya asymmetrimetod tar hänsyn till nivån på riskpremiet. För en stor mängd räntor, tider, frekvenser och metoder analyserar vi om bankerna utöver marginalkostnaden tar ut en välgrundad riskmarginal.