Projektet undersöker vilken roll järnet spelade i den process under medeltiden – här avgränsad till 1150-1350 – då en svensk riksbildning ägde rum med en central kungamakt som fick kontroll över landet. Kyrka och frälse utvecklades till statsbärande institutioner, nya städer grundades och ett borgerskap etablerades. Projektet har hittills kunnat peka på det närmast sensationella, att malmbrytning i Bergslagen förekom redan i mitten av 900-talet. Det finns därmed anledning att tro att den revolutionerande masugnstekniken inte överfördes från kontinenten till Sverige, utan att den i stället kan ha utgått från Skandinavien. Projektets andra etapp kommer därför att lägga tonvikten vid komparativa studier av utvecklingen i de nordiska länderna och på kontinenten. Med stöd i projektets starka tvärvetenskapliga inriktning och metodiska ansats ges nya möjligheter att kasta nytt ljus över den svenska masugnens rötter. Järnhanteringen fick ökad betydelse i samhällsekonomin, nya städer privilegierades, kreditsystem och andra institut för handel etablerades. Förändringarna kopplas därmed till den moderniseringsprocess som inleddes under perioden och som fick stor betydelse för statsbildningen och även ändrade förutsättningarna för den politiska maktens framväxt i vårt land. I denna process inrangerades bergshanteringen genom en särlagstiftning i form av privilegier utfärdade av den nya kungamakten.