Budgivningsprotokollet anger i detalj vilka bud som är tillåtna i en auktion. Protokollet anger till exempel i vilket prisintervall som buden måste befinna sig, men även vilka specifika priser inom intervallet som är tillåtna. Ibland säljs flera identiska varor i samma auktion, till exempel vid handel av råvaror och finansiella instrument. Då består varje bud av ett pris- och kvantitetspar, där kvantiten anger hur mycket som aktören är villig att köpa till det inbjudna priset. Tidigare studier av auktioner med multipla varor antar vanligen ett idealiserat budgivningsprotokoll där priser och kvantiteter tillåts variera kontinuerligt och där budparen formar en jämn och fin kurva istället för en budtrappa. Det finns dock ett par tidigare teoretiska studier som har visat att de tekniska detaljerna i budgivningsprotokollet, som de schematiska studierna har bortsett från, kan få stora konsekvenser för utfallet i auktionen. Vi vill undersöka drivkrafterna bakom detta fenomen närmare, i vilken utsträckning det kan observeras i praktiken och hur fenomenet i så fall kan utnyttjas till att förbättra effektiviteten i auktioner. I den teoretiska delen av vår studie använder vi spelteori för att prediktera budgivningen i en auktion vid olika budgivningsregler. De teoretiska prediktionerna testas därefter i ekonomiska experiment.