Projektet startade 2009 med en undersökning med georadar för att bestämma den exakta placeringen av klostret som var okänt både till omfång och belägenhet. År 2010 upptäcktes klosterbyggnaderna söder om kungshuset. Hallands första kloster grundades vid mynningen av Viskan kring 1194 på initiativ av ärkebiskop Absalon. Munkar skickades hit från Sorö kloster i Danmark och klostret gynnades av både biskop Valdemar och kungen Valdemar Sejr. Klostret var betydande under medeltiden och ägde som mest 200-300 gårdar. Här lät kung Magnus Eriksson och drottning Blanka begrava ”sina små barn” som dog i späd ålder vid 1300-talets mitt. Efter reformationen bröts klostret successivt ner och under senare delen av 1500-talet och förra delen av 1600-talet fördes sten och kalk till Varbergs fästning och användes som byggnadsmaterial, varefter lämningarna försvann under jord och glömdes bort. I östra längans södra del är en tillbyggnad. Det var mest relevant att börja de arkeologiska undersökningarna vid den lilla tillbyggnaden eftersom georadarmätningarna visar mycket tydliga former som innebär att man med säkerhet skulle påträffa byggnadsrester och därmed för första gång få en bild av klosterbyggnaderna i Ås. Inför framtida undersökningar med mindre klara strukturer skulle det vara bra att ha en idé om byggnadens karaktär och alvens beskaffenhet.