Berättelserna om vikingatiden och den tidiga medeltiden utgör viktiga beståndsdelar för den historiska identiteten i Skandinavien. Kvinnodräkten med dess särpräglade ovala spännbucklor är utmärkande symboler för den vikingatida historieskrivningen, och sätts traditionellt samman med en troget vävande hustru i bondehemmets trygga sfär. Men bygger tolkningarna på empiriska belägg? Är det en relevant och rakt igenom vetenskaplig bild som genom dräkten förmedlas om kvinnan, det vikingatida samhället och dess normer? År 2008 inleddes forskningsarbetet rörande den vikingatida kvinnodräkten. Det konstaterades tidigt att gravdräkten med sina specifika, ovala spännbucklor försvann redan omkring år 1000 – samtidigt som en ny tid, definierad av bland annat kristna runstenar, tog vid. Sökandens tvärvetenskapliga kompetens inom mönsterkonstruktion, dräkthistoria och vikingatida arkeologi visar utifrån den kvinnliga gravdräkten på hisnande resultat som sätter den traditionella bilden av en vävande vikingatida kvinna på sin spets. Projektet avser arbete med färdigställandet av en vetenskaplig bok med ett omfattande bildmaterial om ämnet. Arbetet förläggs vid Uppsala universitets Museum Gustavianums arkeologiska föremålsarkiv.