Föreställningar om och tro på underjordiska väsen är mycket vanligt förekommande inom det nordiska kulturområdet, i såväl äldre myt som yngre folklore, men har hittills inte undersökts på ett mer systematiskt sätt. Jag vill i min doktorsavhandling visa hur dessa föreställningar skiljer sig mellan olika genrer i den norröna (fornisländska och norska) litteraturen från medeltiden och framåt, och tillföra nya kunskaper kring detta material. Framställningar av alver och liknande underjordsväsen skiljer sig mellan å ena sidan så kallade fornålderssagor, som utspelar sig i en avlägsen forntid och som ofta är översättningar eller bearbetningar av kontinentala berättelser, och å andra sidan islänningasagor som utspelar sig i eller kring medeltiden på Island. Ytterligare varianter framträder i diktmaterialet och i de medeltida kristna lagarna. Exempel på olika föreställningar kring alver och landvättar, som framträder i det isländska handskriftmaterialet kan vara att de bor i jorden, ofta i en särskild kulle eller sten nära människornas bosättningar, att de är sjukdomsalstrande men att de också bistår med sjukdomsbot, att de bringar lycka/olycka till gård, jakt, fiske, och liknande verksamheter. Dessa mytiska väsen tycks i vissa litterära genrer även legitimera landägande och, i vissa fall, kungamakt.