Det övergripande syftet med avhandlingsprojektet är att kartlägga normer och föreställningar kring kärlek och äktenskap hos den svenska adeln under perioden 1750 till 1900, belysa vilka förändringar som ägt rum, samt att ur ett känslohistoriskt perspektiv analysera hur och varför dessa förändringar skett. En vanlig föreställning om äktenskap i historisk tid, särskilt inom adeln, är att dessa i första hand var pragmatiska uppgörelser, där större vikt lades vid ekonomi och börd, än individernas känslor för varandra. Ett studium av dagböcker och brev från den här tiden visar tvärtom att kärlek diskuterades och önskades av såväl män som kvinnor. Första delen av mitt projekt syftar till att genom en systematisk genomgång av dessa material, som är både riklig och lättillgänglig eftersom mycket finns i tryck, kartlägga hur föreställningar kring kärlek och äktenskap såg ut och förändrades över tid. Den andra delen av projektet utgörs av en jämförande studie av två brevväxlingar mellan förlovade par ur ett känslohistoriskt perspektiv. Känslohistoria är ett nytt forskningsfält där det ännu ryms en mångfald av teorier och metoder, och området har ännu inte introducerats i någon större utsträckning i Sverige. Genom att analysera ”kärlekens språk” i dessa brev med utgångspunkt i känslohistorisk teori avser jag att avtäcka aspekter som kan förklara hur och varför förändringar ägt rum.