Myten om hemfärden behandlar de svenska och norska konstnärerna i Frankrike under åren 1889-1908. Enligt den gängse uppfattningen är detta en period då de skandinaviska konstnärerna begav sig hemåt. Intresset för Frankrike skulle inte blossa upp igen förrän efter 1908 då Matisse undervisade många skandinaviska konstnärer. En systematisk genomgång av Paris utställningskataloger, där över 380 svenskar och norrmän deltog med över 3000 konstverk under denna period bevisar att även om vissa skandinaver lämnade landet begav sig lika många konstnärer till Paris. Konstnärernas resebrev till den svenska akademien, deras brevväxling med Auguste Rodin samt den franska pressens positiva mottagande av deras konst, är ett klart tecken på att hypotesen om hemfärden efter 1870 och 1880 talen i Frankrike är en myt skapad av en förvrängd konsthistoria. Många skandinaviska konstnärerna som valde att arbeta i Frankrike mellan 1889 och 1908 fick medaljer, blev inköpta till franska staten eller av privata samlare. De utvecklade en ”tredje kultur” som uppstod i mötet mellan deras ursprungskultur och nyare franska intryck som gav upphov till originella konstverk som de franska kritikerna fortfarande kände viss samhörighet med. Men både de utvandrades karriärer och Frankrikes betydelse har förminskats i den svenska konsthistorien. Men genom att avfärda myten om hemfärden öppnas möjligheten att se de skandinaviska konstnärerna runt 1900 i ett mer balanserat och internationellt perspektiv.