Skärvans Renässans - ny analysmetod för tolkning av arkeologisk keramik

Som forskare och arkeolog arbetar jag med att förmedla de berättelser som kan tolkas fram ur det konkreta material som kommer fram vid en arkeologisk utgrävning. Den hantverkande människan är ofta i fokus inom dagens arkeologi och i framtiden kommer vi eventuellt att kunna identifiera individer eller mindre grupper som specialiserat sig inom hantverket. Det finns flera utmaningar inom hantverksperspektivet. Några utmaningar kan vara att undersöka hur man i forna tider ordnat sin hantverksmiljö och hur man tagit till vara på omgivningens resurser. Andra frågor kan gälla hur miljö och klimatförändringar kan ha påverkat hantverkets situation och utveckling. Troligen var den forntida hantverkaren tvungen att förändra sitt sätt att arbeta när klimatet blev kallare eller fuktigare. I keramikartefakter kan fingeravtryck och märken efter olika redskap bli kvar till oss att tolka. Man ser spåren inbrända och stelnade till den form som nu kan ge oss den information vi så ivrigt söker. Som keramiker och arkeolog kan jag läsa kärlen. Min möjlighet att se hur en forntida kollega plötsligt fick bråttom och i all hast avslutade ett från början noggrant arbete för två tusen år sedan, gör att dessa ordlösa händelser kan verbaliseras och förstås över tid. Att kunna se och ta vara på den informationen ger åter en möjlighet att se det stora arkeologiska keramikmaterialet, som finns i museernas magasin, som en högintressant källa till ny kunskap.