Nazi-Tysklands ockupation av Norge och Danmark våren 1940 medförde att Sveriges export och import kraftigt begränsades genom ”Skagerackspärren”. Storbritannien behövde kullager och stålprodukter för sin rustningsindustri och försökte trotsa blockaden med fraktfartyg från svenska västkusten till Skottland. Norska överkommandot i London ville samtidigt överföra manliga flyktingar i Sverige till de allierade trupperna i Storbritannien. En första utbrytning med fem norska fartyg i januari 1941 lyckades medan nästa försök med dubbelt så många båtar i mars/april 1942 blev en katastrof. Utanför Göteborg väntade tyska flottan, sänkte tre av fartygen och tillfångatog 236 människor, flertalet norska flyktingar, bl.a. sju kvinnor och en flicka. Tre fartyg sänktes av sina egna besättningar, två lyckades ta sig förbi spärren till Skottland och två återvände till Göteborg. Dessa tio fartyg kallades ”kvarstadsbåtarna” efter en lång brittisk-tysk process ända till Sveriges HD. Förutom dessa båda blockadbrytningar under brittisk ledning förekom flera föga kända norsk-brittiska operationer från Bohuslän. Majoriteten av dem som ställde upp var norska medborgare, men dessutom medverkande även brittiska marinsoldater och sjömän som var strandade i Sverige plus även några svenskar. Primus motor var George Binney, vars uppdragsgivare var Churchills sabotageorganisation Special Operations Executive (SOE) och Ministry for Economic Warfare (MEW).