Efter nederlagen vid Poltava och Perevolotjna år 1709 placerades 23 000 krigsfångar ur den svenska hären ut i Ryssland, många i Sibirien. Den verkliga svenskstaden blev Tobolsk. Svenskarna var förhållandevis välutbildade och kom därför att spela en stor roll lokalt. De ingenjörskunniga ledde byggnadsarbeten, svenska skolor drog till sig ryska elever. Konflikter förekom, men svenskarnas insatser kom att uppskattas. Fortfarande talas det om detta i sibiriska städer. Så är exempelvis borgmästaren i Jekaterinburg, Jevgenij Rojzman, starkt historieintresserad och en stor Sverigevän. Förhållandena finns skildrade i dagböcker och brev. Många brev från och till de svenska krigsfångarna fastnade i den ryska censuren. Sedan de ryska arkiven öppnats på 1990-talet, har breven blivit tillgängliga. Det planerade projektet skall i första hand ställa dessa brev till förfogande för svensk, rysk och internationell forskning och allmänhet. En utgåva av något slag (som bok och/eller i elektronisk form) är den naturliga produkten. Projektet kan förväntas förse historiker med ny information. Framför allt tycks breven belysa krigsfångarnas egen situation, deras tankar och föreställningar, men också det dagliga livet. Freden 1721 medför en markant omsvängning i svensk historia. De krigsfångar som återvänder hem (ca en fjärdedel) har troligen betytt mycket för den vidare historiska utvecklingen, men deras roll är otillräckligt undersökt. De hittills censurerade breven erbjuder ett lyckligt tillfälle.