År 1958 öppnade Moderna Museet i Stockholm. Museisamlingarna bestod då till stora delar av konst överförd från Nationalmuseum, men också av inköp, gåvor och donationer avsedda speciellt för ett blivande svenskt modernt konstmuseum. Tio år tidigare, i slutet av juni 1948, invigdes Prins Eugens Waldemarsudde, ett museum som per definition kan betraktas som Sveriges första museum för modern och samtida svensk konst. Genom sitt testamente överlämnade prins Eugen sitt forna hem med konstsamlingarna till svenska staten med syftet att det skulle bli ett offentligt museum. Därmed fick prinsens konstsamling omfattande dryga 2 000 verk liksom hans egen konstnärliga produktion en permanent visningsplats. Dessa två museer är exempel på två olika typer av museigrundanden; det ena tillkommet på enskilt initiativ, det andra ett offentligt grundat institutionellt museum. De är dessutom endast två exempel på nya svenska konstmuseer öppnade kring 1900-talets mitt. Ett flertal länsmuseer har fokuserat konsten i sina samlingar och även ett flertal donatorsmuseer/konstnärshem öppnade vid denna tid. Svenskt konstmuseiväsende är ett till stora delar outforskat område och det konstsociologiska perspektiv som denna undersökning använder sig av kommer att ge resultat både för grundläggande kunskap på området och fungera som en bas för vidare analys av konstmuseernas roll i samhället igår, idag och imorgon.