Avhandlingen handlar om hur porträtt från tidigmodern tid inventerades, samlades och beforskades inom svensk konstvetenskap under perioden ca 1880–1950. Dessutom behandlas nationella porträttgallerier och porträttsamlingar som utställningsfenomen i Europa från 1780-talet och framåt. För det svenska sammanhanget ägnas den Statens porträttsamling vid Gripsholms slott särskilt intresse, liksom det svenska porträttarkivet som initierades och byggdes upp vid Nationalmuseum under 1900-talets första hälft. Avhandlingen visar på porträttmåleri utgjort en kvantitativt stor del av den samlade mängden bildkonst i europiska länder under tidigmodern tid (1500–1789), samtidigt som porträttens status som konst i efterhand kommit att bli starkt ifrågasatt av konsthistoriker. Därför uppmärksammas även den personhistoriska inriktning inom konstvetenskaplig forskning som under perioden 1880–1950 ägnades åt att jämföra och analysera den samlade mängden av bevarade porträtt på regenter från tidigmodern tid, för att därigenom försöka utröna den avporträtterades verkliga utseende. Det väcker i sin tur frågor om varför det var så viktigt att söka kunskap om hur t.ex. Gustav Vasa eller Gustav II Adolf egentligen sett ut? Detta är också ämnet för avhandlingens avslutande kapitel, där intresset för historiska personers utseenden sätts i relation till ett vetenskapshistoriskt sammanhang genom fysiognomiken, d.v.s. den kvasivetenskapliga läran om hur det yttre utseendet avspeglar en inre personlighet.