I floden Viskans dalgång ca 15 km norr om Varberg på en höjd inom synhåll från Klosterfjorden låg under medeltiden ett cistercienserkloster som hade grundats 1194 av munkar från Sorö kloster på södra Själland. Klostret, som kunde komma till stånd efter landdonationer från den både andligt och världsligt mäktige ärkebiskop Absalon, kom att utvecklas till en verklig maktfaktor och dess byggnader uppförda i tegel anses ha tillhört de största i Halland. När Ås kloster stod på höjden av sin utveckling omfattade ägorna drygt 250 gårdar i Norra Halland. Numera syns inga rester av klostret ovan mark. Efter reformationen bröts kyrkan och övriga byggnader ner och tegelstenarna återanvändes till reparation av Varbergs fästning. I början av 1800-talet uppfördes huvudbyggnaden till en kungsgård inom klosterområdet. Unikt är, att inga arkeologiska utgrävningar överhuvudtaget hade utförts på klosterkullen innan projektet startade, vilket innebar att såväl klostrets läge som dess omfång var helt okänt. Åsklosterprojektet gjorde utgrävningar år 2011 och 2012 i delar av östra längan efter att klosterplanen till stora delar blivit känd genom markradarundersökningar år 2009 och 2010. År 2013 genomfördes en utgrävning väster, sydväst och söder om Kungsgården. Syftet med fas 2 är att binda ihop dessa delar till en enhet genom utgrävningar under tre år med början 2018. Anslagsansökan avser forskningsinitiering, nätverksarbete och seminarier under 2017 för framtagande av en projektplan.