Efter nederlagen vid Poltava och Perevolotjna 1709 placerades mer än 23 000 krigsfångar ur den svenska hären ut på olika håll i Ryssland, inte minst i Sibirien. Många var välutbildade och kom att spela en stor roll lokalt. De ledde avancerade byggnadsarbeten, svenska skolor drog till sig många ryska elever ur ledande familjer (undervisningen bedrevs ofta på tyska). Konflikter förekom, men svenskarna var uppskattade. I städer som Tobolsk lever traditionen. Förhållandena finns skildrade i dagböcker och brev. Många brev från och till de svenska krigsfångarna fastnade i den ryska censuren. Sedan de ryska arkiv där de förvarats öppnats på 1990-talet, har breven blivit principiellt tillgängliga. Projektet skall förse svensk, rysk och internationell forskning och allmänhet med dessa brev. En mängd brev (totalt ca 900 sidor) har lokaliserats i ryska arkiv och till stor del kopierats. Efter en preliminär genomgång följer nu en vetenskaplig analys, som främst förutsätter språkvetenskaplig och historisk sakkunskap. En utgåva är den naturliga produkten. Freden 1721 medför en omsvängning i svensk historia. Under den följande frihetstiden genomgår landet en ekonomisk, vetenskaplig och kulturell uppgång av sällan skådat slag. Sverige blir världsledande inom naturvetenskap. De krigsfångar som återvänder hem (en fjärdedel) har sannolikt betytt mycket för den vidare utvecklingen, men deras roll är otillräckligt undersökt. De hittills censurerade breven erbjuder ett lyckligt tillfälle.