Boken ”Från Tacitus till Tolkien. Det germanska spåret i västerländsk diktning” är planerad som årsbok för Svenska Humanistiska Förbundet 2017. Boken behandlar det som traditionellt kallats den germanska diktningen, från det hur berättande dikter växte fram bland germanska stammar under folkvandringstid och så småningom, under medeltidens lopp, utvecklades till mästerverk som den fornengelska hjältedikten Beowulf, den fornhögtyska riddardikten Nibelungenlied, den norröna Poetiska Eddan, fornnordiska skaldedikter som Egil Skallagrimssons Sonförlusten och isländska ättesagor som Njals saga. Även denna diktnings spår i de senaste århundradenas litteratur behandlas. Någon samlad översikt över ämnet har inte publicerats sedan Andreas Heuslers (1865–1940) Die altgermanische Dichtung, 1929, snabbt en tongivande klassiker. Heuslers framställning har dock starkt åldrats, framför allt därför att begreppet ”germansk” blivit föråldrat. Modern forskning har visat att texterna i denna tradition tagit starka intryck av latinsk, kristen och romansk medeltidslitteratur. Ursprungligt tankegods har omformats i kristen anda och anpassats till medeltida europeisk tankevärld. Synen på muntlig tradition har också förändrats. Den nya boken har skrivits i ljuset av ett helt nytt forskningsläge och med andra vetenskapliga utgångspunkter.