Projektet syftar till att undersöka urbana motiv i svensk ungdomslitteratur från sekelskiftet 1900 och fram till början av 2000-talet. Trots att flera av de aspekter, vilka utpekats som avgörande för ungdomslitteraturens utveckling under 1900-talet står i direkt förbindelse med det urbana existerar ingen tidigare undersökning av genrens urbana motiv. Genom att analysera motiv som varuhuset, raggaren och miljonprogrammet kommer jag kunna säga något nytt om den svenska ungdomslitteraturen samt bidra till kunskapen om förbindelserna mellan ungdomar, stadsliv och modernitet. Förändringar av samhälle och stad har haft en väsentlig inverkan på ungdomslitteraturens gestaltning av mognad. Staden och dess varierande miljöer har använts dels för att uppfostra och bilda, dels för att roa och inspirera. Nya ungdomskulturella fenomen har använts både för att statuera varnande exempel och för att visa den unge läsaren på nya möjligheter. Gestaltningen av urban ungdomskultur har under seklet flyttat runt i stadslandskapet: Från bakgårdarna i Emil Norlanders Anderssonskans Kalle (1901) och Kar de Mummas Två år i varje klass (1923) till Harry Kullmans och Peter Pohls Södermalm, i romaner som Den svarta fläcken (1949) och Janne min vän (1983). Från 1950-talets Tempo-varuhus hos Martha Sandwall-Bergström till 1970-talets miljonprogramsförorter hos Kerstin Thorvall. Från Astrid Lindgrens Kati på Kaptensgatan (1952) till Mats Wahls Vinterviken (1993). Från trappuppgången till gångtunneln.