Boken handlar om Ludvig Josephson (1832–1899), Sveriges första yrkesregissör inom teater och opera, verksam även som debattör med en stridbar konstpolitisk och kosmopolitisk agenda. Framställningen av hans liv sker mot bakgrund av det europeiska kulturlivet i förändring och det sätt på vilket han förde denna nya scenkonstkultur till Sverige genom att lägga grunden för den teater- och operarepertoar i Stockholm som fortfarande utgör ryggraden i den europeiska repertoarteatern. Förutom scenkonst handlar denna bok om judisk identitet i en tid då nya karriärvägar öppnades för europeiska judar och kompositörerna Giacomo Meyerbeer och Felix Mendelssohn-Bartholdy, författaren Heinrich Heine och skådespelerskan Rachel började göra sig gällande i Europa. Det arv som det europeiska 1800-talet lämnat efter sig utgjordes i hög grad av operan och den förändrade stadsbilden. Till epokens mentalhistoriska arv hör den känslokultur som förvisso hade en lång historia, men som nu kom att beröra allt fler. Ludvig Josephson sökte inte endast inspiration under sina resor utan drogs till den frihet som den kontinentaleuropeiska urbana kulturen erbjöd. Hans stora dröm var att föra Sverige närmare Europa och världen samt att förvandla den provinsiella scenkonsten i Sverige till något mer storslaget och konstnärligt anspråksfullt.