Från speciell till generell artificiell intelligens

Alan Turing lade grunden för den moderna datorn på 1930-talet och byggde maskiner som kunde knäcka hemliga koder och spela schack. Därmed grundade han också forskningsområdet artificiell intelligens (AI). Under 2010-talet har AI genomgått en kraftig utveckling. Nu finns t.ex. program som kan köra bil, slå världsmästaren i go och skriva sammanfattningar av medicinska forskningsartiklar.

Trots många imponerande framsteg är moderna AI-program fortfarande behäftade med stora begränsningar. Problem som är enkla för människor att lösa är ofta omöjliga för AI-programmen. Det finns t ex inga hushållsrobotar idag som kan hjälpa till med disk, tvätt och städning i våra hem. Däremot finns industrirobotar som klarar att arbeta i exakt tillrättalagda och förutsägbara miljöer. Problemet ligger i att moderna AI-program har en mycket begränsad anpassningsförmåga. Detta beror i sin tur på att de utrustas med en fix arkitektur som sedan tränas en gång för alla för att utföra en viss speciell uppgift. Därmed bygger man in kraftiga begränsningar i systemen redan från början.

I detta projekt utgår vi från djurens enastående förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Vår strategi är att efterlikna ett antal grundläggande mekanismer för hur djur lär sig och fattar beslut. I synnerhet efterliknar vi plasticiteten hos naturliga nervsystem, vilket ger en dynamisk arkitektur som ständigt anpassar sig till nya situationer. Projektet är ett samarbete mellan forskare från Chalmers och Harvard.