I boken ”Maktens rivaler 1755–1792” utreds den uppslitande kampen om den politiska makten i Sverige mellan kungahuset och Riddarhuset – om riksdagsmakt eller kungligt envälde – som pågick oavbrutet under fyrtio år, från frihetstidens ständervälde till gustavianskt envälde. Kampen fördes ibland öppet, ibland i det fördolda, men var alltid högst levande. Striden bedrevs dessutom med överraskande smutsiga medel från båda sidor: upprepade grundlagsbrott, militärledda statskupper och landsförrädiska sammansvärjningar från den ena parten, korruption, politiska domstolar och intriger i det fördolda från den andra. Utredningen fokuserar på de fyra personligheter, som stod i centrum för konflikten: drottning Lovisa Ulrika, hennes son Gustav III, Riddarhusets ledare Axel von Fersen och ”ränksmidaren” Carl Fredrik Pechlin.