När människan lärde sig kontrollera eld är omdiskuterat inom arkeologin. Det är en viktig fråga då eldkontroll enligt flera forskare definerar början på mänskligt beteende och kultur. De äldsta arkeologiska eldbevisen härstammar ifrån Afrika och dateras till tidig stenålder. Problemet med dessa eldfynd är att de är tvetydiga när det gäller samhörigheten med arkeologiskt material och därmed också om eldbevisen faktiskt är orsakade av de människoaporna som levde då. Under de senaste decenniet har Neandertalmänniskans relation till eld debaterats. Vad som orskat denna debatt är främst avsaknaden av eldproduktionsverktyg ifrån Neandertalboplatser samt att flera platser saknar spår av eld. Således har vissa forskare hävdat att Neandertalmänniskan inte själv kunde göra upp eld utan samlade in och använde när det fanns tillgängligt via naturliga bränder (den opportunistiska eld användnings hypotesen). I detta forsknings projekt utvärderas hypoteserna gällande Neandertalmänniskans relation till eld (rutinmässiga eller opportunistika användare) på ett stort källmaterial ifrån Västra Europa. I forskningsprojektet dokumenteras förekomst och avsaknad av eldspår ifrån Neandertalbosättningar och jämförs statistiskt med eldspår ifrån tidiga moderna människors boplatser. Denna jämförelse är tänkt att fungera som ramverk för hur hypoteserna rutinmässig kontra opportunistisk eldanvändning skall utvärderas då det är vedertagit att moderna människan använde och producerade eld rutinmässigt.