Elva kvinnor beviljades tillstånd att som manufakturister trycka och måla tapeter i Stockholm under perioden 1739–1759. Utifrån existerande forskning borde tapetmakerskorna inte ha funnits. Yrkesskicklighet vid huvudstadens manufakturer ska ha varit ett exklusivt manligt monopol, men denna undersökning visar att tapetmakerskornas prestation i allra högsta grad var jämförbar med tapetmakarnas. Syftet med projektet är att bidra med fördjupad och nyanserad kunskap om kvinnors agens och självständiga yrkesverksamhet under tidigmodern tid. Tack vare den mikrohistoriska metoden och den biografiska framställningen har viktiga och ofta överraskande orsaker och drivkrafter bakom kvinnornas självständiga yrkesverksamhet identifierats. Jämförelsen mellan tapetmakerskorna sinsemellan erbjuder en färgstark och variationsrik palett av sociala identiteter, materiella resurser och färdigheter, ur vilken tre ganska distinkta profiler av kvinnlig agens utkristalliserats som inte följer förväntade mönster. Nu återstår redigeringen av kollektivbiografin om tapetmakerskorna, vilken ska ges ut av Stockholmia forskning och förlag under 2020.