Förmågan att kommunicera med andra och att ta del av deras tankar och idéer är en viktig del i varje människas sociala liv. Möjligheten att kommunicera är också en förutsättning för en fungerande demokrati och rättsstat. I en sådan ska nämligen allas fri- och rättigheter vara skyddade (oavsett exempelvis etnicitet eller funktionshinder) och man ska ha möjlighet att ta tillvara sina rättigheter. Tillgång till språk är en förutsättning för att man ska kunna delta i samhällslivet. Detta projekt handlar om språkets betydelse och ställning i det svenska samhället i ett rättsligt perspektiv. En utgångspunkt är att tillgången till språk är en demokrati- och rättsstatsfråga. Projektet har tre övergripande syften. Det första syftet är att undersöka rätten till språkundervisning, det andra är att undersöka myndigheternas ansvar och skyldigheter rörande språk i sina kontakter med enskilda och det tredje syftet är att undersöka om regleringen brister i förhållande till internationella åtaganden avseende skydd för mänskliga rättigheter. Poängen är att identifiera brister i regleringen i olika avseenden. Innebär exempelvis regleringen som helhet att olika gruppers ställning ifråga om tillgången till språk skiljer sig åt i rättsligt avseende och hur motiveras eventuella skillnader? Det verkar finnas en hierarki mellan de olika språken. Innebär denna hierarki diskriminering? Vad får detta för konsekvenser i ett demokrati- och rättsstatsperspektiv?