I doktorandprojektet studeras ett utav de effektivaste sätten att detektera korruption – whistleblowing. Korruption är svår att upptäcka eftersom det ofta finns svaga incitament hos dem med insikt i korruptionen att larma rättsvårdande myndigheter eller media, delvis p.g.a. att korruptionen ofta inte har en tydlig målsägare. Omgivningen som bevittnar eller misstänker oegentligheter tar stora risker genom att slå larm, såväl formella som informella repressalier mot dem som larmar är vanliga. Arbetskulturen är ofta också ett hinder genom att dominerande normer på arbetsplatsen straffar dem som ”skvallrar” och visar ”illojalitet” mot ledningen och kollegor. Dessutom saknas ofta tydliga regler och procedurer för att rapportera oegentligheter och missförhållanden. I projektet tas ett helhetsgrepp kring whistleblowing-problematiken och analyserar begreppets historiska utveckling, utbredning och inte minst begreppets rättsliga betydelse i internationell och utländsk rätt. Vidare studeras den svenska rätten i ljuset av whistleblowing-begreppet. Studien går av nödvändighet utanför en studie av vedertagna rättsliga begrepp som t.ex. arbetsrättens kritikrätt eller statsrättens meddelarfrihet. Avhandlingen skär därmed ett annorlunda snitt i rätten och belyser den från ett nytt perspektiv och exponerar nya frågeställningar som är relevanta i vår samtid.