Alla barn som börjar i den svenska skolan möter en ny värld med värderingar och traditioner som kan skilja sig från dem i det egna hemmet. Att detta möte kan vara omvälvande, till och med en ren kulturkrock, blir särskilt påtagligt när det gäller barn som själva eller vars föräldrar har invandrat till Sverige. De egna traditionerna kanske innebär tveksamhet till att låta flickor gå i skolan och sådant som deltagande i gymnastik, simundervisning, sex och samlevnad eller till och med musik kan vara helt otänkbart. Religionen kan ha en stark förankring i familjen med krav på att flickor ska bära slöja, pojkar ska ha viss huvudbonad, bön ska förrättas kontinuerligt, viss mat är förbjuden etc. Vad kan det allmänna, representerat av en kommunal skola, kräva av barnet i form av delaktighet och vad kan barnet i sin tur kräva i form av särbehandling. Vad är utövande av av egna – eller av föräldrarnas – fri- och rättigheter enligt svensk grundlag och Europakonventionen och vad är i stället att betrakta som otillåtna avsteg från krav på likabehandling och frihet från diskriminering. Problematiken skärps genom att skolundervisningen är obligatorisk, något som det ökande antalet friskolor kan utgöra en reaktion på. I ett samhälle som i allt högre grad präglas av polyetnicitet måste dessa frågor tas på stort allvar och behovet av forskning, såväl juridisk som tvärvetenskaplig, är stort.