Federalism och mixed agreements

Från att ha ansetts som en internationell organisation så är en konstitutionell klassificering av EU idag betydligt svårare, dess funktion och federala struktur saknar motsvarighet i omvärlden. I och med uppdelningen av kompetens, eller uppdelningen av makt för att uttrycka det annorlunda, mellan EU och dess medlemsstater agerar EU externt, internationellt, ofta genom att sluta så kallade ”mixed agreements”.  Detta är en typ av juridiskt instrument som innebär att EU och medlemsstaterna individuellt, på egen hand, uttrycker en vilja att gemensamt bli bundna i ett avtal gentemot en tredje part eller flera. Genom att gå ihop och tillsammans svara för de förpliktelser och åtaganden som avtalet innebär kan EU och dess medlemsstater agera som en enhet där det internationella avtalet kräver det. Varken EU eller medlemsstaterna själva skulle således på egen hand kunna ingå det aktuella avtalet. Som exempel på dessa mixed agreements kan nämnas avtalet som slutits med världshandelsorganisationen (WTO), FN:s havsrättskonvention samt en mängd handelsavtal med länder i exempelvis Afrika. Syftet med min kommande forskning vid Harvard Law School är att bygga vidare på tidigare forskning och studera mixed agreements för att därmed kunna bidra till en klarare juridisk struktur gällande dessa avtal. Forskningen kommer att till stor del vara av komparativ karaktär, där USA och dess federala struktur kommer att kontrasteras gentemot den federalism som EU och dess medlemsstater valt.