Det huvudsakliga syftet med bestämmelser gällande internprissättning (TP) är att säkerställa att koncernintern verksamhet mellan företag i intressegemenskap utförs på armlängds avstånd, dvs. upprättande av ett pris som företag i intressegemenskap skulle ha kommit överens om att om de vore separata företag. TP är inte harmoniserade på internationell eller EU-nivå, alltså länder har möjlighet att tillämpa sina egna inhemska TP regler. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) publicerade 2010, OECD Transfer Pricing Guidelines (OECD TPGS), som är en inofficiell harmonisering av TP riktlinjer internationellt. Eftersom OECD TPGS är generella och världsomfattande rekommendationer för länder att följa är ordalydelsen i OECD:s TPGS i delar, oklara och ospecifika när det kommer till omfattning och tillämpning. Bristen på en klar definition av ägande av IP har skapat utrymme för tolkning och konflikter inom internationell skatterätt mellan länder, vilket kan orsaka dubbelbeskattning eller dubbel icke-beskattning. Det primära syftet med avhandlingen är att undersöka bestämmelserna om ägandet av IP och hur de är formulerade i TP utifrån nationell lagstiftning och ett skatteavtalsrättsligt sammanhang, de lege lata, och med det sekundära syfte att utforska dessa sammanhang, de lege ferenda, för att ge en tydligare förståelse för IP ägande för TP ändamål.