Den svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen – en hållbarhetsanalys

Det finns två utvecklingsmönster som under de senaste decennierna har förändrat förutsättningarna för den svenska grundlagsregleringen av tryck- och yttrandefriheten. Dels har teknikutvecklingen medfört att det sätt som yttranden sprids på och konsumeras har genomgått en mindre revolution. En tydlig förskjutning från traditionella medier till Internet sker i en accelererande takt. Dels har den internationella rättens genomslag på nationell nivå ökat markant, bl.a. genom det allt mer omfattande internationella rättsliga samarbete som bygger på principen om ömsesidigt erkännande. Mitt fokus är främst den internationella rättens genomslag, men teknikutvecklingens utmaningar är så stora att de inte kan bortses ifrån. Den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har i stort sett stått skilda från den omdaning av den inhemska rätten som Europarättens genomslag har inneburit. I vissa avseenden framstår detta som rimligt. De principer som ligger till grund för den svenska regleringen utgör en tydlig konstitutionell kärna som inte utan vidare kan avstås med hänvisning till internationella förpliktelser. Utvecklingen visar dock att grundlagens regler inte i alla lägen ger genomslag för de principer som utgör dess berättigande. Om rättighetsskyddet fördelas inkonsekvent och i vissa fall inte ens har en intern logik, är det då verkligen motiverat att regleringen hindrar att t.ex. Europakonventionens rättighetsskydd får genomslag på det grundlagsskyddade området?