”Nöden har ingen lag” är ett välbekant uttryck etablerat på många språk (på tyska ”Not kennt kein Gebot”, dvs. ”nöd känner inget påbud”; på latin ”Necessitas non habet legem”). Andemeningen är att det i vissa undantagssituationer inte kan krävas att man följer lagens bud så som annars krävs. Här omfattas situationer skapade av människor såväl som på annat sätt (några exempel kan vara vandraren på fjället som på grund av snöstorm måste bryta sig in i en stuga för att få skydd, den som försvarar sig mot attackerande djur och den som bryter mot trafikreglerna – kör för fort, kör berusad – för att snabbt få en strax födande eller svårt skadad person till sjukhus). I svensk straffrätt var nöd länge oreglerat i lag, men sedan 1965 (då brottsbalken trädde i kraft) är det lagfäst. Regleringen i BrB 24:4 ger en rätt, inom vissa ramar, att begå annars straffbelagda handlingar om fara hotar ”liv, hälsa, egendom eller något annat av rättsordningen skyddat intresse”. Stadgandet har, i princip och potentiellt, ett mycket omfattande tillämpningsområde, men det har (1) kommit att tillämpas i betydligt mindre utsträckning än vad som vore möjligt (och vad som är fallet i många andra länder) och (2) givits bara mycket ringa (närmast obefintlig) uppmärksamhet straffrättsvetenskapligt. Syftet med projektet, som får sägas vara av grundforskningskaraktär, är att genom olika slags rättsvetenskaplig bearbetning bidra till att nödregleringen ges fastare konturer och utvecklingspotential.