Boken Elsa Gullberg – Textil pionjär är sannolikt docent Elisabet Stavenow-Hidemarks sista bok. Gullberg var en vän till familjen och gäst vid de många fester för konstnärer, museifolk och arkitekter som hölls i det Stavenowska hemmet. Elisabet lärde känna Elsas barn och de träffades regelbundet under många år. Under Gullbergs sista aktiva period gjorde Elisabet besök och passade på att samla material.

Elsa Gullberg (1886–1949) studerade vid Tekniska skolan och arbetade på Föreningen för Svensk Hemslöjd. Pengarna lade hon på studieresor i Europa, 1913 besökte hon Tyskland med Deutscher Werkbund i Hellerau. Där kom hon i kontakt med de radikala estetiska idéerna om att skapa industriella varor av samma kvalitet som hantverksmässigt tillverkade. År 1917 anställdes hon av Svenska Slöjdföreningen för att omsätta idéerna i praktiken. Hon utsågs till chef för Förmedlingsbyrån, Slöjdföreningens verktyg för en ”vackrare vardagsvara” till folket. Tillsammans med Erik Wettergren förmedlade hon Edward Hald till Rörstrands porslinsfabrik, Wilhelm Kåge till Gustafsbergs porslinsfabrik, Edvin Ollers till Kosta glasbruk och Arhur Percy till Gefle porslinsfabrik. Till Kåbergs tapetfabrik förmedlade hon Carl Malmsten, Gunnar Asplund och Uno Åhrén att göra mönster. År 1927 grundade Elsa Gullberg Sveriges första moderna inredningsföretag. Boken bygger på ett omfattande arkiv, textilprover som skänktes till Nationalmuseum av hennes dotter medann G. inredningsarkiv förvaras i Riksarkivet.