Kännetecknande för svensk rätt är att det finns ett begränsat utrymme för domstolarna att inskränka en lagregels tillämpningsområde. En av anledningarna till detta är att lagtexter ofta är allmänt hållna och att det kan vara svårt för lagstiftaren att på förhand närmare förutse vilka tillämpningssituationer som kan uppkomma och hur de bör regleras. Genom att utgå från att det finns så kallade outtalade undantag ges domstolarna därmed kompetens att göra de nödvändiga justeringarna. Högsta domstolen har exempelvis i flera fall avvikit från lagens bokstav utifrån överväganden om bestämmelsens ändamål. Någon mer preciserad teori om när domstolar är berättigade att avvika från lagens ordalydelse har dock inte vuxit fram. I mitt arbete har jag tänkt gå igenom ett antal lagregler på kontraktsrättens område samt undersöka i vad mån domstolarna haft en benägenhet att inskränka tillämpningsområdet för reglerna i fråga och om det går att utläsa några mönster. Vidare inventeras och analyseras åsikter som har framförts i svensk doktrin. Även välkända internationella teorier på området uppmärksammas. En viktig del i arbetet är utarbetandet av en teori om en regelformulerings bristande finhet. Denna teori kan användas både som ett analysverktyg för att undersöka gällande rätt och för att föreslå ändringar i denna när det gäller möjligheten för domstolarna att avvika från en lagregels tillämpningsområde.