Publicerad
2021-04-25Uppdaterad
2022-01-18Nationalupplagan av Strindbergs Samlade Verk, som under 35 år haft Stockholms universitet som huvudman har nu fullbordats och finns också i sin helhet tillgänglig digitalt på Litteraturbanken. Torsten Söderbergs Stiftelse har under senare tid varit en av projektets huvudfinansiärer.
Nationalupplagan återger Strindbergs texter ”såsom han själv önskade bli läst” genom att utgå från hans egna bevarade manuskript, som således utgör upplagans bastexter. Förutom Strindbergs texter innehåller varje volym fylliga kommentarer, som ofta har krävt omfattande ny forskning. De beskriver tillkomsthistorien och hur verken mottogs av samtiden, i såväl Sverige som Europa. Dessutom tillkommer särskilda textkritiska kommentarer till varje volym. Dessa redogör för manuskript, upplagor och översättningar; och innehåller dessutom åtskilliga Strindbergstexter som inte tryckts i textvolymerna.
Genom att upplagan utgår från Strindbergs manuskript har censuringrepp, felläsningar och normaliseringar kunnat identifieras och elimineras. På så sätt är många läsningar nya, som i Tjänstekvinnans son, Fröken Julie och Dödsdansen. De verk och artiklar som Strindberg skrev direkt på franska återges utan rättelser i de tryckta volymerna tillsammans med översättningar till svenska: En dåres försvarstal, Vivisektioner II, Inferno och Legender visar alltså hur Strindberg skrev på franska. I de textkritiska kommentarvolymerna till Fordringsägare, De små och Ett drömspel återfinns Strindbergs egna översättningar till franska. Detta gör det möjligt att studera hans sätt och förmåga att översätta.
Professor emerita Gunnel Engwall, ordförande i Strindbergsprojektet förklarar:
”Man kan inte ta vilken upplaga som helst av ett verk av Strindberg och tro att den är en korrekt återgiven text. Våra forskare har lagt ned stor möda att leta rätt på manuskript i arkiv och bibliotek för att kunna få fram Strindbergs egen text.
När vi släppte vår upplaga av Fröken Julie fick Ingmar Bergman tag i den. Han hörde av sig direkt och sade: ’Åh, äntligen förstår jag hur Strindberg ville att den här pjäsen skulle spelas!’ Det berodde på att vi hade tagit bort censureringar från texten. Vi hade också varit noggranna med att återgå till Strindbergs sätt att använda exempelvis komma, utropstecken och skiljetecken. De visar mer än man kan tro om hur en pjäs ska spelas. På så sätt kom vår version på en gång till nytta för forskarvärlden.”
Strindbergs Samlade Verk, som nu alltså även finns publicerade i sin helhet digitalt på Litteraturbanken, öppnar för ny forskning kring Strindberg och hans tid samt för jämförelser med andra epoker, inte minst därför att upplagan vilar på en stabil vetenskaplig grund. Dessutom kommer den säkerligen att även fortsättningsvis vara utgångspunkt för teateruppsättningar, uppläsningar och översättningar till andra språk.
Gunnel Engwall är professor emerita i romanska språk, särskilt franska, tidigare prorektor och tillförordnad rektor för Stockholms universitet, samt ordförande i Strindbergsprojektet.
