Redan 1766-års tryckfrihetsförordning, världens äldsta grundlag till skydd för tryck- och yttrandefrihet, ägnade en betydande del åt enskildas rätt till insyn i det allmännas verksamhet. Ända sedan dess har öppenhet varit huvudregeln och sekretessundantaget.

Detta kan vara på väg att ändras. Utvecklingen verkar undergräva den politiska konsensus som länge har funnits kring principens centrala betydelse för demokratin, rättssäkerheten och förvaltningens effektivitet. Samhällets digitalisering medför att information om enskilda som är offentlig hos myndigheterna i stor omfattning sprids på nätet av kommersiella aktörer. Där riskerar uppgifterna sedan att nyttjas av brottsliga intressen. Samtidigt ställs ökade europarättsliga krav på att Sverige på ett mer nyanserat sätt bör balansera intresset av offentlighet mot den enskildas rätt till integritet. Fungerar offentlighetsprincipen fortfarande som tänkt?

Jur.dr Mikael Ruotsi, juridiska institutionen vid Uppsala universitet, utforskar de konstitutionella vägval som kan göra att offentlighetsprincipen förblir relevant i mötet med samhällsutmaningar. Är den svenska grundlagsregleringen av rätten att ta del av allmänna handlingar ändamålsenligt utformad för att åstadkomma rimlig balans mellan intresset av offentlighet och motstående intressen och rättigheter? Forskningsprojektet söker svar på hur principen kan anpassas för att fortsatt garantera öppenhet och insyn, samtidigt som den enskildas integritet skyddas.

Forskning med stöd från Torsten Söderbergs Stiftelse